Vardagsmonster

Det råder nästan harmonisk stillhet här på bloggen, som att jag fortfarande vilar kvar i den för länge sedan avslutade semesterlunken. Men det stämmer inte. I verkliga livet stressar jag och oroar mig. Mellan sovandet, lämnandet, jobbandet, hämtandet, handlandet, matlagandet, städandet, tvättandet och plockandet. Vardagen som hela tiden jagar mig, hinner ikapp och går mig på hälarna och den ständiga känslan av att aldrig riktigt räcka till. Det kanske är nåt med mig som gör att jag aldrig känner mig riktigt nöjd, skavanker och sånt som stör, stjäl fokus och gnager, stressen över vad vi ska äta idag ger mig samma vardagsångest som att jag måste snacka med banken om att börja pensionsspara, ringa försäkringskassan eller hålla reda på jourer, planeringsdagar städveckor eller faddermöten. Och när ringde jag mamma sist? Jag vill kunna planera och ha framförhållning, strukturera och sortera bland mer eller mindre viktig information men jag får svårt att tänka klart. Det är klart att vardagen går bra ibland också - när jag lyckas utföra mina åtaganden utan att ramla ihop efteråt. När allt går enligt planen och det skapas tid och utrymme för annat. Sånt som jag har glömt bort att jag tycker är roligt eller mår bra av att göra. Och jag undrar om det här med att ha ordning och harmoni runt omkring mig bara är en effekt av, ett försök till att råda bot på, mina inre stressmonster som ploppar upp överallt i vardagen. Det kan ju vara så, men det kan ju också vara så att jag, för att fungera så harmoniskt som jag skulle vilja, faktiskt MÅSTE ha ett rent golv och fräscha lakan att sova i. Att jag har BEHOV att tillfredställa. Att det liksom är stommen i allt och så fixar jag inte det. Nedbrytande. Hinner inte. Orkar inte. Whats the point liksom? Om en vecka är allt lika rörigt, smutsigt, illaluktande och störande igen så varför bry sig och ödsla tid och energi hela tiden? Att lära sig leva i det som stör kanske är bra men jag vet inte hur jag ska hantera det utan att känna att det är som att ge upp en bit av sig själv.