Saknad. Redan.

Sara och Henry har dragit till Sala. Det känns så tomt och jag kan inte komma på vad jag hellre skulle göra just nu än att höra Henry sjunga och visa King kong-ramsan som jag aldrig fattar riktigt hur den går eller hur man gör. Inatt sov han väldigt oroligt efter en övernattning på Ekerö kvällen innan. Han vaknade skitledsen klockan halv 5 och skulle helt envist och lesset hämta favvoboken från farmor och farfar och grät hjärtskärande efter den: "Grisen Vill och Grisen Vill-inte" kunde tydligen råda bot på hans oro. Så då fick han den, samt lite välling och så blev det ganska bra. Förutom att han somnade om så gott att han även tog sovmorgon så att jag i min tur försov mig till jobbet.

Tänker lite extra på syster också och ger henne en världsfin sång av en världsfin Anthony. Till en världsfin syster helt enkelt. Här är den.