som inte kändes helt halleluja imorse. Familjen var sur och gnällig. Förmodligen i jetlaggens efterdyningar men det skaver ju lika ont ändå. Att känna att man inte orkar, att bara svälja, stänga dörren och gå. Vänta och se ifall det rinner av eller ej. Tidiga morgnar är en tydligen en känslig och mycket dålig tid att diskutera, hm låt oss säga, barnuppfostran. Det kan vara nåt att lägga på minnet.
Fredag i alla fall och ett stort grattis till Sara på födelsedagen!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Linda, I miss you. Dax att ses snart? Kram, Mallan.
När kommer du/ni?
Kram
Skicka en kommentar